Zmarł Eugeniusz Pieniążek

Zmarł Eugeniusz Pieniążek – data pogrzebu

Eugeniusz Pieniążek w kabinie samolotu ”Kukułka" (fot. Przegląd Lotniczy Aviation Revue nr 8/2004; za samolotypolskie.pl)

Do redakcji dotarła smutna wiadomość. W dniu 7 lutego br., w wieku 86 lat, zmarł Eugeniusz Pieniążek – pilot, konstruktor jednoosobowego samolotu "Kukułka".

Pogrzeb Eugeniusza Pieniążka odbędzie się w środę, 12 lutego 2020 roku o godzinie 13:00 w Międzybrodziu Żywieckim.

Eugeniusz Pieniążek urodził się 1.01.1934 r. w Lidzie w byłym województwie Nowogródzkim (obecnie Białoruś). Od zawsze pasjonował się lotnictwem. Sklejał modele samolotów, czytał specjalistyczną prasę, w tym Skrzydlatą Polskę. Kiedyś na akademii szkolnej powiedział, że będzie miał własny samolot. I słowa dotrzymał.

Karierę lotniczą zaczął na olsztyńskim lotnisku w 1950 r., gdzie uczył się latać na poniemieckim szybowcu SG-38. Podstawowe szkolenie szybowcowe metodą jednomiejscową ukończył w Malborku w 1951 r. Do 1957 r. był członkiem Aeroklubu Warmińsko-Mazurskiego w Olsztynie. W latach 1957-1958 był instruktorem szybowcowym w Wojskowym Aeroklubie w Oleśnicy Śląskiej.



W 1955 r. zrealizował swoje marzenia o pilotowaniu samolotów w Lesznie, gdzie uzyskał licencję pilota i w latach 1959-1967 pracował w tamtejszym Centrum Szybowcowym. Sam latał – w 1961 r. zdobył najwyższą odznakę szybowcową – Złota Odznaka Szybowcowa nr 61 z trzema diamentami i szkolił innych. Dwukrotnie brał udział w Szybowcowych Mistrzostwach Polski w Lesznie. Brał też udział w akcjach agrolotniczych, rozsiewając po polach nawozy i opylając lasy preparatami przeciw szkodnikom. Nabyta podczas nich umiejętność latania na niskim pułapie miała mu się później bardzo przydać.

Kiedy był już doświadczonym pilotem i inżynierem, zaczął pracę w PZL SZD Bielsko, gdzie oblatywał szybowce. Dzięki tej pracy nawiązał liczne kontakty zagraniczne- zwłaszcza ze Szwedami. Do Skandynawii zaczął latać na początku lat 1960- tych, kiedy przeprowadzano tam pokazy polskich konstrukcji lotniczych – szybowców SZD-24 ”Foka” i SZD-12 ”Mucha”. Pokazy wywołały wielkie zainteresowanie polskimi szybowcami na Zachodzie. Do Polski zaczęli przylatywać piloci zza żelaznej kurtyny i zatrzymywali się u Pieniążka jako osoby, którą znali z licznych pokazów. Tyle wystarczyło, aby zainteresowała się nim bezpieka. Założono mu teczkę i namawiano do współpracy. Odmówił.

Wówczas zaczęły się jego problemy. Odmówiono mu zezwolenia na wylot do Szwecji, a później nie pozwolono na wyjazd do Sudanu, gdzie miał opryskiwać pola. Robiono problemy w pracy i w końcu z niej zwolniono. Pracownicy Urzędu Bezpieczeństwa nie zabrali mu jednak licencji pilota. I to był ich błąd. Pod koniec lat 1960-tych Eugeniusz Pieniążek, po rozmowach z żoną, postanowił uciec przed prześladowaniami. W 1967 r. państwo Pieniążkowie wzięli oficjalny rozwód.

Pilot przekwalifikował się w rzemieślnika i w pokoju córki zaczął budowę jednomiejscowego samolotu turystycznego. Gotowe, drewniane elementy samolotu spuszczano na linach przez okno z pierwszego piętra lesznieńskiego bloku. Montaż kadłuba i skrzydeł odbywał się w garażu koło aeroklubowego hangaru. Budowa drewnianego samolotu zajęła konstruktorowi 26 miesięcy. Oblatano go w 1971 r. Nazwę wymyśliła córka konstruktora, która w 1971 r. miała 7 lat.

"Kukułka" była pierwszą amatorską konstrukcją zarejestrowaną w PRL, otrzymała znaki SP-PHN. W środowisku lotniczym wzbudziła ogromną sensację, bardzo szybko upowszechnioną przez ogólnopolskie media, które przedstawiały go ten samolot jako dowód polskiej myśli inżynieryjnej. Miał się stać sztandarowym przykładem gierkowskiej propagandy sukcesu. Przez kilka miesięcy 1971 r. samolot wylatał kilkanaście godzin po całej Polsce. Wylaszowało się na niej 44 pilotów. Dziwnym trafem SB nie zwróciła uwagi na te loty Eugeniusza Pieniążka.

We wrześniu 1971 r. wprowadził swój plan w życie. Wczesnym rankiem 13.09.1971 r. poleciał "Kukułką" z bielskiego lotniska do Krosna. Po południu miał wracać tą samą trasą, w drodze powrotnej skręcił jednak na południe i poleciał w stronę granicy z Czechosłowacją. Leciał tuż nad wierzchołkami drzew- przydały się teraz godziny ćwiczeń w locie na niskim pułapie przed kontraktem w Sudanie. Nad granicą pojawił się pierwszy problem- na ziemi zauważył patrol pograniczników, którzy mogli powiadomić odpowiednie służby o samolocie lecącym na południe. Pieniążek zawrócił, zrobił szeroki krąg i znów poleciał w kierunku Czechosłowacji.

Kierunek, jaki wybrał, może wydawać się dziwny, jednak była to przemyślana decyzja. Ucieczka w kierunku Bornholmu była właściwie niemożliwa. Po ucieczce Franciszka Jareckiego na Lim-2 środkowy Bałtyk patrolowany był przez radzieckich pilotów, którzy nie cackali się z przechwyconymi samolotami. Podobnie sprawa miała się z Austrią – Rosjanie obsadzili pięćdziesięciokilometrowy pas przygraniczny w Czechosłowacji i ogłosili go strefą zamkniętą dla lotów. Pieniążek niechybnie zostałby zestrzelony. Wybrał więc najbardziej zaskakujący kierunek- Jugosławię.

Lot do Jugosławii trwał 4 godziny. Pilot nawigował jedynie za pomocą mapy samochodowej- leciał wzdłuż linii kolejowych, a trasę sprawdzał czytając nazwy miejscowości na dworcach kolejowych. W dodatku cały lot odbywał się w górach, w czasie burzy. Pieniążek wylądował w Suboticy z silnikiem, który prawie się zatarł z powodu niskiego ciśnienia oleju. Natychmiast po wylądowaniu został aresztowany i spędził w więzieniach 7 miesięcy. Jednak Jugosłowianie nie poinformowali polskich władz, że mają uciekiniera w swoich rękach. W Polsce trwała żałoba. Eugeniusz Pieniążek dzięki swojej konstrukcji stał się bardzo znaną osobą, a jego zaginięcie wywołało burzę w mediach. Wielu obawiało się, że zginął w czasie burzy, mimo to władze przypuszczały, że mógł uciec. Tak więc media równie szybko, jak spopularyzowały Pieniążka, musiały o nim zapomnieć.

Jugosłowianie po wypuszczeniu uciekiniera z więzienia odstawili go na granicę z Austrią. Tam po chłodnym przyjęciu nie stwarzano mu większych problemów i mógł wylecieć do swoich znajomych w Szwecji. Znalazł pracę jako tokarz. W PRL uznano go za zaginionego. "Kukułka" została w Jugosławii, na lotnisku w Suboticy. Przy pomocy szwedzkich przyjaciół w 1973 r. udało mu się sprowadzić rodzinę. Jednak by było to możliwe, jeden ze znajomych szwedzkich pilotów wziął fikcyjny ślub z byłą panią Pieniążek i wraz z córką przywiózł ją do swojej ojczyzny. Szwedzcy koledzy dali mu przydomek INGO - od przydomku boksera Ingemara Johanssona, mistrza świata wagi ciężkiej (red. GW). 

W tym samym roku cała rodzina udała się do Jugosławii, by odzyskać samolot. Miejscowe władze nie chciały go wydać, ale w końcu, po opłaceniu 1200 dolarów za dwuletnie hangarowanie samolotu, zgodziły się. Za otrzymane pieniądze Jugosłowianie wyprawili Pieniążkowi huczną i długą imprezę na lotnisku. Pilot przetransportował samolot holując go za Volkswagenem Garbusem, ze zdemontowanymi skrzydłami, które przywiązał do dachu. W Szwecji samolot stał przez kolejne 17 lat na lotnisku w Eskilstunie. Dopiero w 1990 r. przywrócono go do stanu lotnego, a rok później zarejestrowano w Szwecji pod numerem SE-XKK.

Na początku lat 1990-tych Eugeniusz Pieniążek wrócił do Polski i zamieszkał w okolicach Krosna. Założył polski oddział Experimental Aviation Association i zajął się budową samolotów Bücker Bü-131 "Jungmann". Był również jednym z inicjatorów budowy repliki RWD-5R przedwojennego samolotu turystycznego RWD-5. W 2005 r.

Eugeniusz i Kajetan na tle RWD-5

 

 

"Kukułka" trafiła do Muzeum Lotnictwa Polskiego z przywróconą historyczną rejestracją SP-PHN.

W 2005 r. poświęcono mu 7. odcinek serialu Wielkie ucieczki w TVN.
(Źródło noty biograficznej: samolotypolskie.pl)

Źródło: dlapilot

 

https://dlapilota.pl/wiadomosci/dlapilota/zmarl-eugeniusz-pieniazek

 

http://www.muzeumlotnictwa.pl/pano_zwiedzanie/eksponaty/22/kukulka.php?w=a

 

 

 http://www.muzeumlotnictwa.pl/zbiory_sz.php?ido=145&w=a

 

 =====

Pieniazek, Eugeniusz
 
Eugeniusz Pieniazek was well-known pilot in aviation circles in 1960s Poland, he flew gliders in Polish aviation exhibitions in Sweden, but then the Polish security service tried to recruit him. When he wouldn’t cooperate, they started a file on him and refused to grant him permission to fly. He lost his job and his passport — but, crucially, not his pilot’s license.
 
Using a Continental aircraft engine and parts from different gliders he assembled a wooden plane, which his daughter named the Kukulka, or Cuckoo, in their apartment in Leszno, about 200 miles west of Warsaw. This wasn’t a secret. It was the first self-constructed plane registered with Polish authorities.
 
On September 13, 1971, Pieniazek flew south in the middle of a storm across Hungary to what was then Yugoslavia. Even though it too was under communist rule, Marshall Tito had broken with Stalin and the Soviet Union in 1948, and since then the country had more or less gone its own non-aligned way.
 
Pieniazek’s supporters didn’t know for months whether he’d made it or not, and the country mourned what they assumed was the loss of their pilot hero. In fact, by flying low under the radar and following railway lines — his main navigational tool was a road map — he had managed to land safely just inside the Yugoslav border in the town of Subotica (now in Serbia) after a four-hour flight.
 
Without a passport, he was immediately arrested and thrown in prison. The Yugoslavian authorities apparently never informed Poland that they’d taken their do-it-yourself airman prisoner.
 
Seven months went by. Then, one day, the warden simply told Pieniazek to leave (Yugoslav officials held onto the Cuckoo). The airman was taken to the Austrian border, where he managed to successfully apply for asylum in Sweden, leveraging the contacts he’d made there doing air shows a decade earlier.
 
Once in Sweden, Pieniazek spent two years arranging for his family to join him. As a precautionary measure, two years before escaping, he’d divorced his wife out of fear for her safety, and that meant she was free to enter a sham marriage with a Swede and emigrate with their daughter to join Pieniazek.
 
Pieniazek became a political refugee in Sweden, but after some time he was able to retrieve Kukulka. Pieniazek drove to Yugoslavia, paid for two years of hangar storage fees and towed the Cuckoo back to Sweden behind their Volkswagen Beetle with the plane’s wings tied on top. The plane sat at the airport for 17 years before restoration and registration had her back in flight condition.
 
After the end of communist rule in Poland, in 1989, Pieniazek returned home to Leszno in Poland, where he founded the Experimental Aviation Association and continued to build planes, barely remembered for his place in Polish history, until his exploits were featured in a 1998 Polish documentary. Then, in 2005, he was the subject of an episode in a national TV series titled Great Escapes. That same year the Cuckoo took up residence at the Krakow’s Museum of Aviation, where it is still displayed.
 
http://all-aero.com/index.php/contactus/69-manufacturers/manufacturers-n-z/19201-pieniazek-eugeniusz
 
 

Eugeniusz Pieniazek har dött

Eugeniusz Pieniążek har dött - begravningsdatum

Eugeniusz Pieniążek i kabinen på "Kukułka" -planet (foto: Przegląd Lotniczy Aviation Revue No. 8/2004; från airplaneypolskie.pl)

Ledsna nyheter nådde redaktionen. Den 7 februari i år, vid en ålder av 86 år, dog Eugeniusz Pieniążek, en pilot och konstruktör av enmansplanet "Kukułka".

Begravningen av Eugeniusz Pieniążek äger rum onsdagen den 12 februari 2020, klockan 1 i Międzybrodzie Żywiec.

Eugeniusz Pieniążek  föddes den 1 januari 1934 i Lida i fd Nowogródek-provinsen (nu Vitryssland). Han har alltid varit passionerad för luftfarten. Han limmade samman modeller av flygplan, läste specialpress, inklusive Skrzydlata Polska. En gång på skolakademin sa han att han skulle ha sitt eget plan. Och han höll sitt ord.

Han började sin flygkarriär på flygplatsen Olsztyn 1950, där han lärde sig att flyga på den tidigare tyska SG-38-segelflygplanen. Han avslutade grundläggande glidträning med enkelsitsmetoden i Malbork 1951. Fram till 1957 var han medlem i Aero Club of Warmia and Mazury i Olsztyn. Under åren 1957-1958 var han en glidinstruktör på Militär Aero Club i Oleśnica Śląska.
1955, realiserade han sina drömmar om att pilotera flygplan i Leszno, där han fick ett pilotlicens och under åren 1959-1967 arbetade han på det lokala glidcentret. Själv flög han - 1961 vann han det högsta glidflygmärket - Golden Glider Badge nr 61 med tre diamanter och utbildade andra. Han deltog två gånger i polska glidmästerskapen i Leszno. Han deltog också i jordbrukskampanjer, sprider gödningsmedel över åkrarna och dammade skogar med förberedelser mot skadedjur. De lågfärdiga flygfärdigheterna som han skaffade sig under dem skulle senare vara till stor nytta för honom.

När han var en erfaren pilot och ingenjör började han arbeta i PZL SZD Bielsko, där han flög glider. Tack vare detta arbete etablerade han många utländska kontakter - särskilt med svenskar. Han började flyga till Skandinavien i början av 1960-talet, då demonstrationer av polska flygstrukturer - SZD-24 "Foka" och SZD-12 "Mucha" -flygplan hölls där. Utställningarna genererade stort intresse för polska segelflygplan i väst. Piloter från bakom järnridån började anlända till Polen och stannade vid Pieniążeks som en person som de kände från många utställningar. Det räckte för att säkerhetstjänsten blev intresserad av honom. En portfölj placerades på honom och han övertalades att samarbeta. Refused.

Det var då hans problem började. Han nekades tillåtelse att resa till Sverige och fick senare inte resa till Sudan för att spraya åkrarna. Problem gjordes på jobbet och avslutades så småningom. Säkerhetsbyråns anställda tog emellertid inte sitt pilotlicens från honom. Och det var deras misstag. I slutet av 1960-talet beslutade Eugeniusz Pieniążek, efter att ha pratat med sin fru, att fly från förföljelse. 1967 skilde sig familjen Pieniążek officiellt.

Piloten ombildades till en hantverkare och började bygga ett enstoligt turistplan i hans dotters rum. De färdiga träelementen i planet sänktes på rep genom fönstret från Leszno-blockets första våning. Flykroppen och vingarna samlades i garaget nära air club hangaren. Konstruktören tog 26 månader att bygga träplanet. Det flögs första gången 1971. Namnet uppfanns av konstruktörens dotter, som var 7 år gammal 1971.

"Kukułka" var den första amatörkonstruktion som registrerades i den polska folkrepubliken och fick SP-PHN-märken. Det orsakade en stor sensation i flyggemenskapen, mycket snabbt spridd av de rikstäckande medierna, som presenterade den som bevis på polsk teknisk tanke. Det skulle bli ett flaggskeppsexempel på Giereks propaganda för framgång. Under flera månader 1971 gick flygplanet flera timmar över hela Polen. 44 piloter tappade livet där. Vid något konstigt tillfälle uppmärksammade SB inte dessa flygningar av Eugeniusz Pieniążek.

I september 1971 genomförde han sin plan. Tidigt på morgonen den 13 september 1971 flög han "Kukułka" från Bielskos flygplats till Krosno. På eftermiddagen skulle han återvända längs samma rutt, men på väg tillbaka vände han söderut och flög mot gränsen till Tjeckoslowakien. Den flydde precis ovanför trädtopparna - timmar med låg höjdflygpraxis före Sudan-kontraktet var praktiskt nu. Det första problemet dök upp vid gränsen - en patrull av gränsbevakare som märktes på marken, som kunde meddela de berörda tjänsterna om planet på väg söderut. Pieniazek vände sig tillbaka, gjorde en bred cirkel och flög igen mot Tjeckoslowakien.

Den riktning han valde kan verka konstig, men det var ett avsiktligt beslut. Det var praktiskt taget omöjligt att fly mot Bornholm. Efter att Franciszek Jarecki flydde till Lim-2 patrullerades centrala Östersjön av sovjetiska piloter som inte lekte med de avlyssnade planen. Detsamma var fallet med Österrike - Ryssarna bemannade den femtio kilometer långa gränsremsan i Tjeckoslowakien och förklarade att det är en flygresa. Pieniążek skulle oundvikligen skjutas ner. Så han valde den mest förvånande riktningen - Jugoslavien.

Flygningen till Jugoslavien tog fyra timmar. Piloten navigerade endast med hjälp av en bilkarta - han flög längs järnvägslinjerna och kontrollerade rutten genom att läsa namnen på platser vid järnvägsstationer. Dessutom skedde hela flygningen i bergen under en storm. Pieniążek landade i Subotica med motorn, som nästan grep på grund av lågt oljetryck. Omedelbart efter landningen arresterades han och tillbringade sju månader i fängelser. Men jugoslaverna informerade inte de polska myndigheterna om att de hade flyktingen i sina händer. Det var sorg i Polen. Tack vare hans konstruktion blev Eugeniusz Pieniążek en mycket berömd person och hans försvinnande orsakade en storm i media. Många fruktade att han hade dött i stormen, men myndigheterna misstänkte att han kan ha rymt. Så media så snart de populariserade Pieniążek var tvungna att glömma honom.

Efter befrielsen från fängelset skickade jugoslaverna honom till gränsen till Österrike. Där, efter en kall fest, fick han inga större problem och han kunde flyga till sina vänner i Sverige. Han hittade ett jobb som turner. I den polska folkrepubliken ansågs han saknas. "Kukułka" stannade i Jugoslavien, på flygplatsen i Subotica. 1973 lyckades han få tillbaka sin familj med hjälp av sina svenska vänner. Men för att göra det möjligt tog en av de svenska pilots bekanta ett fiktivt bröllop med den tidigare Mrs Pieniazek och förde henne till sitt hemland tillsammans med sin dotter. Svenska kollegor gav honom smeknamnet INGO - från smeknamnet på boxaren Ingemar Johansson, världens tungviktmästare (red. GW). 

Samma år reste hela familjen till Jugoslavien för att hämta planet. De lokala myndigheterna var ovilliga att släppa den, men så småningom, efter att ha betalat 1 200 $ för en tvåårig hangar, gick de med på det. För de pengar som mottogs organiserade jugoslaverna Pieniazek vid en lång och högljudd fest på flygplatsen. Piloten transporterade planet genom att dra det med en Volkswagen Beetle, med vingarna avlägsnade och bundna till taket. I Sverige stod planet under de kommande 17 åren på flygplatsen i Eskilstuna. Först 1990 återställdes den till en flygande stat och ett år senare registrerades den i Sverige under numret SE-XKK.

I början av 1990-talet återvände Eugeniusz Pieniążek till Polen och bosatte sig i närheten av Krosno. Han grundade den polska filialen av Experimental Aviation Association och började bygga Bücker Bü-131 "Jungmann" -plan. Han var också en av initiativtagarna till konstruktionen av RWD-5R-repliken av turistflygplanet före RWD-5. Under 2005

Eugeniusz och Kajetan mot bakgrund av RWD-5

 

"Kukułka" gick till det polska flygmuseet med den återställda historiska registreringen av SP-PHN.

2005 ägnades honom den sjunde episoden av TV-serien Big Escapes.
(Källa till den biografiska anmärkningen: olotypolskie.pl)

Källa: dlapilot

https://dlapilota.pl/wiadomosci/dlapilota/zmarl-eugeniusz-pieniazek

http://www.muzeumlotnictwa.pl/pano_zwiedzanie/eksponaty/22/kukulka.php?w=a

 http://www.muzeumlotnictwa.pl/zbiory_sz.php?ido=145&w=a

 

 =====

Pieniazek, Eugeniusz

Eugeniusz Pieniazek var en välkänd pilot i luftfartscirklar på 1960-talets Polen, han flög glider i polska flygutställningar i Sverige, men då försökte den polska säkerhetstjänsten att rekrytera honom. När han inte skulle samarbeta startade de en fil på honom och vägrade att ge honom tillstånd att flyga. Han förlorade sitt jobb och sitt pass - men avgörande, inte sitt pilotlicens.

Med hjälp av en kontinental flygmotor och delar från olika segelflygplan monterade han ett träplan, som hans dotter kallade Kukulka, eller gök, i deras lägenhet i Leszno, cirka 200 mil väster om Warszawa. Det här var inte en hemlighet. Det var det första självkonstruerade planet registrerat hos polska myndigheter.

Den 13 september 1971 flög Pieniazek söderut i mitten av en storm över Ungern till det som då var Jugoslavien. Trots att det också var under kommunistiskt styre, hade Marshall Tito brytts med Stalin och Sovjetunionen 1948, och sedan dess hade landet mer eller mindre gått sitt eget icke-anpassade sätt.

Pieniazeks supportrar visste inte i månader om han hade gjort det eller inte, och landet sörjde vad de antog var förlusten av sin pilothjälte. I själva verket, genom att flyga låg under radaren och följa järnvägslinjer - hans huvudsakliga navigationsverktyg var en färdplan - hade han lyckats landa säkert precis inom den jugoslaviska gränsen i staden Subotica (nu i Serbien) efter en fyra timmars flygning .

Utan pass arresterades han omedelbart och kastades i fängelse. De jugoslaviska myndigheterna informerade uppenbarligen aldrig Polen om att de hade tagit sin gör-det-själv-flygfånge.

Sju månader gick. En dag berättade väktaren helt enkelt Pieniazek att lämna (jugoslaviska tjänstemän höll fast vid gökan). Flygmannen fördes till den österrikiska gränsen, där han lyckades ansöka om asyl i Sverige och utnyttjade de kontakter som han hade gjort där med luftshower ett decennium tidigare.

En gång i Sverige tillbringade Pieniazek två år på att ordna för sin familj att gå med honom. Som en försiktighetsåtgärd, två år innan han flydde, hade han skilt sin fru av rädsla för hennes säkerhet, och det innebar att hon var fri att ingå ett skamäktenskap med en svensk och emigrera med sin dotter för att gå med i Pieniazek.

Pieniazek blev en politisk flykting i Sverige, men efter en tid kunde han hämta Kukulka. Pieniazek körde till Jugoslavien, betalade för två års lagringsavgifter för hangar och bogserade Gökan tillbaka till Sverige bakom deras Volkswagen Beetle med flygets vingar bundna på toppen. Flygplanet satt på flygplatsen i 17 år innan restaurering och registrering hade henne tillbaka i flygtillstånd.

Efter slutet av det kommunistiska styret i Polen, 1989, återvände Pieniazek hem till Leszno i ​​Polen, där han grundade Experimental Aviation Association och fortsatte att bygga flygplan, knappt ihågkommen för sin plats i polsk historia, tills hans exploater presenterades 1998 Polsk dokumentär. Sedan 2005 var han föremål för ett avsnitt i en nationell TV-serie med titeln Great Escapes. Samma år tillträdde göken på Krakows flygmuseum, där den fortfarande visas. 

http://all-aero.com/index.php/contactus/69-manufacturers/manufacturers-nz/19201-pieniazek-eugeniusz