Ciężarówki były zrzucane z promu ESTONIA 01 PAŹDZIERNIKA 2021
ESTONIA
„Ciężarówki zrzucano z Estonii”
„Ułożyłem tę układankę kawałek po kawałku i doszedłem do mocnego przekonania, że zatonięcie Estonii nie było częstym przypadkiem” – powiedział Harri Ruotsalainen, fiński ekspert ds. ratownictwa, który był zaangażowany w operację ratunkową M/S Estonia w 1994 roku. Estonska największa gazeta Õhtuleht. Według niego istnieją powody, by sądzić, że część ładunku, a dokładniej kilka ciężarówek, zostało wyrzuconych ze statku podczas rejsu i że było to związane z zatonięciem, które spowodowało śmierć 852 osób.
Opublikowano: 27 września 2021, 15:55
- Widziałem na własne oczy zdjęcie, które pokazuje, że na dnie morskim jest coś, czego nie powinno tam być – mówi estońskim mediom Harri Ruotsalainen.
10 września br. odbył długie spotkanie z estońską grupą Estonia w Riigikogu, estońskim parlamencie, aby porozmawiać o tym, co zobaczył. Całe nagranie wideo ze spotkania dostępne jest również w Internecie.
Ruotsalainen jest inżynierem i sam brał udział w akcji ratunkowej w 1994 roku, ponieważ pracował w tym czasie w fińskiej służbie ratowniczej w Helsinkach. Jednak nadal interesował się losem Estonii i, według Õhtuleht, osiągnął solidne zrozumienie tego, co się wydarzyło.
Harri Ruotsalainen, inżynier, który nie mógł pozostawić sprawy przypadkowi po zaangażowaniu w akcję ratunkową dla M/S Estonia.
Ruotsalainen doniósł grupie parlamentarnej, a później także prasie, że krótko po zatonięciu Igor Volke, reprezentujący estońską służbę ratunkową, przybył do niego z echosondą z okolic wraku. Podobno pokazuje kilka kwadratowych obiektów kilkaset metrów od Estonii, a Ruotsalainen doszedł do wniosku, że był to ładunek ze statku. Według niego są to co najmniej dwie, ale prawdopodobnie więcej, ciężarówki.
To, że prom wykonywał dziwne manewry tuż przed zatonięciem, jest już udokumentowane. Estoński zespół śledczy dał jasno do zrozumienia, że dane te zostaną zbadane, pisze Õhtuleht. Uważa się, że rozgłos wywiera dalszą presję na szwedzki rząd, który konsekwentnie wstrzymuje wszystkie śledztwa, nawet po odkryciu nowych dziur w kadłubie Estonii, a coraz więcej informacji wskazuje, że jest to w rzeczywistości masowe morderstwo.
Według informacji w prasie estońskiej, szwedzcy członkowie Międzynarodowej Komisji Estońskiej również otrzymali aktualne obrazy z sonaru, ale z jakiegoś powodu milczeli o nich przez te wszystkie lata.
Członek Riigikogu, Anti Poolamets, powiedział, że Estończycy nie ufają państwu szwedzkiemu. Według Ruotsalainen`a Szwecja sabotowała poprzednie śledztwa i odnosiła się do bezpieczeństwa narodowego. Szwedzki rząd utajnił szereg informacji o M/S Estonii, najpierw do 25 lat, a kiedy ten czas się kończył, do 100 lat.
Zginęły 852 osoby, ale szwedzkie rządy przez lata odmawiały zbadania tej sprawy po tym, jak komisja dochodzeniowa doszła do wniosku, że platforma dziobowa (rampa) poluzowała się - błąd konstrukcyjny, który stocznia odrzuca. Dzieje się tak pomimo odkrycia nowych dziur w kadłubie, uszkodzeń wybuchowych, a teraz informacji o tajemniczych ciężarówkach, które zostały wyrzucone za burtę.
„Teoria spiskowa” okazała się prawdziwa
W momencie zatonięcia Estonii 28 września 1994 r. statek operował na trasie Sztokholm-Tallinn niecały rok. Okoliczności wraku statku i dziwne działania szwedzkich władz doprowadziły do powstania wielu teorii spiskowych na temat przyczyn zatonięcia statku i tego, co chcieli ukryć. Krewni zmarłych wielokrotnie domagali się nowych nurkowań i badań, a szwedzkie władze ogłosiły poważne wyciszenie, a nawet podjęły próbę ukrycia całego wraku, co uniemożliwiłoby dalsze badania.
Jedną z teorii spiskowych, która teraz została potwierdzona, było to, że szwedzki wywiad był zaangażowany w operacje mające na celu dostarczenie technologii tajnej broni przede wszystkim do Stanów Zjednoczonych z rozpadającego się Związku Radzieckiego, i że miało to miejsce pod pozorem zwykłego ruchu pasażerskiego – w tym Estonii. Fakt, że to się rzeczywiście wydarzyło – i że wydarzyło się to w Estonii dopiero na dwa tygodnie przed katastrofą – zostało potwierdzone przez władze szwedzkie po raporcie w przeglądzie zadań SVT w 2004 r.
Po ujawnieniu, rząd zlecił prawnikowi Johanowi Hirschfeldtowi (żyd - red. GW) zbadanie, czy siły zbrojne szmuglowały broń nawet w noc zatonięcia. Jednocześnie nie pozwolono mu zbadać organu, który faktycznie zajmował się przemytem, czyli KSI (Urząd Zbiorów Specjalnych - Kontoret för särskild inhämtning), ściśle tajnego wydziału wywiadu wojskowego MUST. Później okazało się, że Hirschfeldt zniszczył cały materiał śledczy i ukrył wiele elementów, czego nigdy nie wyjaśniono.
Skierowany na głęboką wodę
Estoński pisarz Jüri Lina, który od wielu lat mieszka w Szwecji, śledził relacje w prasie estońskiej, a także ma osobiste kontakty z parlamentarzystami w Estonii. Mówi Nya Tider, że informacje Ruotsalainen`a pasują do większego wzorca.
- Istnieją świadectwa o tym, jak uruchamiano silniki samochodowe na pokładzie samochodowym, ale wcześniej nie rozumiano dlaczego.
Według świadków otwarta została również tylna rampa na rufie statku. Musiało to nastąpić o godzinie 00.55, kiedy inni świadkowie twierdzą, że słyszeli głośne odgłosy zgrzytania konstrukcji kadłuba promu.
Jedną ze wszystkich tajemniczych okoliczności, które otaczają Estonię, są informacje od ocalałych, że na pokład wjechało kilka pojazdów wojskowych - jako ostatnie. Według Lina`y estońskim oficerom polecono udać się na granicę rosyjską i eskortować ciężarówkę do Estonii. Zaledwie kilka dni po incydencie żołnierze ci chcieli opowiedzieć o incydencie.
- Chcieli być zwolnieni ze służby wojskowej, ale im odmówiono. Dlatego nie mogli tego ujawnić ze względu na poufność, mówi Lina do Nya Tider.
Wiadomo już, że z dzienników fińskich stacji radarowych, a także ze stacji radarowej na Utö wynika, że statek utrzymywał prędkość 15 węzłów, ale o godzinie 00:00 zmienia kurs z zachodniego na bardziej południowy i jednocześnie zwalnia , najpierw do 8 węzłów i 00:58 do 5 węzłów. Widać to w książce Jan`a Gillberg`a Zatonięcie Estonii (2006).
Morze ma tam średnio 30 metrów głębokości, ale Estonia zboczyła z kursu i zwolniła nieco nad obszarem, na którym głębokość wynosi 90 metrów.
Jüri Lina zwraca również uwagę, że kiedy szwedzki rząd zdecydował, że wrak należy zakryć, w rzeczywistości głazy nie zostały zrzucone na Estonię, ale na ciężarówki około 400 metrów od miejsca, w którym znajduje się wrak.
Zatopiony przez GRU?
W prasie estońskiej wyraźnie widać, że wszystko to wskazuje na to, że Estonia została zatopiona w rosyjskiej operacji mającej na celu powstrzymanie przemytu sprzętu wojskowego. Mówi się, że Rosja kilkakrotnie ostrzegała Szwecję, aby nie kontynuowała przemyt, co zostało zignorowane.
Podczas spotkania z estońskimi parlamentarzystami Ruotsalainen wspomniał, że w Estonii działa grupa rosyjska. Anti Poolamets następnie wpisał: „GRU”, rosyjski wywiad wojskowy, który do niedawna był sowieckim KGB.
Po porzuceniu ciężarówek Estonia wykonuje kolejny dziwny manewr i idzie pod wiatr, co wg. Ruotsalainen`na wygląda, jakby ktoś celowo próbował zatopić statek. Wtedy statek stracił dziobową przyłbicę (dziób). Wiatr oszacowano następnie na 18-20 m/s (stała wichura).
Trzeci mechanik Margus Treu stwierdza zgodnie z pierwszym protokołem przesłuchania: „Około 01.00 poczułem dwa podwójne, mocne mocne uderzenia w dziób”. Wielu chce powiązać to z uszkodzeniami udokumentowanymi na wraku, gdzie znajdowała się dziobowa przyłbica i które zdaniem ekspertów są dziurami od eksplozji ładunków wybuchowych.
O 1.20 z głośnika krzyczy kobiecy głos: „Haire, haire, laevel on haire!” (Alarm, alarm, na statku są alarmy). Wtedy zaczęła napływać woda i proces tonięcia przebiega bardzo szybko.
O 1.24 Estonii udało się odebrać wezwanie Mayday, które wcześniej się nie powiodło, ponieważ rosyjska baza morska w Hogoland tej nocy wysłała sygnał zakłócający na 16 UKF, międzynarodowym kanale alarmowym. Warto zauważyć, że to nie kapitan wysłał wezwanie pomocy, co byłoby normalne, ale drugi oficer Tormi Ainsalu.
W tym kontekście prasa estońska przypomniała o wcześniejszych informacjach, że fińscy nurkowie, którzy weszli na most, znaleźli dowódcę M/S Estonii, Arvo Andresson`a, z dziurą po kuli w głowie. Informacje nigdy nie zostały oficjalnie potwierdzone.
W każdym razie jasne jest, że estońska łódź motorowa MOB (łodź ratunkową: "człowiek za burtą", man-över-bord-båt) wydawała się mieć bardzo dziwną trasę po zatonięciu promu. MOB znaleziono mocno na północ, podczas gdy wszystkie tratwy ratunkowe dryfowały na południe.
Estonia chce teraz przeprowadzić nowe śledztwa w celu wyjaśnienia losu M/S Estonii, nawet jeśli Szwecja chce to powstrzymać.
ESTLAND
”Lastbilar dumpades från Estonia”
”Jag har sammanställt det här pusslet bit för bit och har kommit fram till den fasta övertygelsen att Estonias förlisning inte var en vanlig olycka”, säger Harri Ruotsalainen, en finsk räddningsexpert som år 1994 var involverad i räddningsinsatsen för M/S Estonia, till Estlands största tidning Õhtuleht. Enligt honom finns det anledning att tro att en del av lasten, närmare bestämt flera lastbilar, dumpades från fartyget under resan och att detta var kopplat till förlisningen som orsakade 852 människors död.
– Jag har med egna ögon sett en bild som visar att det finns något på havsbottnen som inte borde vara där, uppger Harri Ruotsalainen för estniska medier.
Den 10 september i år hade han ett långt möte med den estniska Estonia-gruppen vid Riigikogu, Estlands parlament, för att berätta om vad han sett. Hela videoinspelningen från mötet finns även utlagt på internet.
Ruotsalainen är ingenjör och deltog själv i räddningsarbetet 1994 eftersom han vid den tiden arbetade vid den finska räddningstjänsten i Helsingfors. Han har dock fortsatt att intressera sig för Estonias öde och har enligt Õhtuleht utvecklat en gedigen förståelse för vad som hände.
Harri Ruotsalainen, ingenjör som inte kunde låta saken bero efter att ha varit involverad i räddningsinsatsen för M/S Estonia. Stillbild: Riigikogu
Ruotsalainen redogjorde för parlamentsgruppen och senare även för pressen att en kort tid efter förlisningen kom Igor Volke, som representerade den estniska räddningstjänsten, till honom med en ekolodsbild från området kring vraket. Den visar enligt uppgift ett antal fyrkantiga föremål några hundra meter från Estonia, och Ruotsalainen drog slutsatsen att det handlar om en last som kommit ur fartyget. Enligt honom rör det sig om minst två, men troligen fler, lastbilar.
Att färjan gjorde konstiga manövrar strax innan förlisningen är belagt sedan tidigare. Den estniska utredningsgruppen har gjort klart att dessa uppgifter kommer att utredas, skriver Õhtuleht. Publiciteten anses sätta den svenska regeringen under ytterligare press, som konsekvent stoppat alla utredningar, även efter att nya hål upptäckts i Estonias skrov och allt fler uppgifter pekar på att det i själva verket handlar om ett massmord.
Enligt uppgifter i estnisk press fick även svenska ledamöter ur den internationella Estonia-kommissionen de aktuella sonarbilderna, men har av någon anledning tigit om dem i alla år.
Riigikogu-ledamoten Anti Poolamets sade att esterna inte litar på den svenska staten. Enligt Ruotsalainen har Sverige saboterat tidigare utredningar och hänvisat till rikets säkerhet. Svenska regeringen hade hemligstämplat en rad uppgifter om M/S Estonia, först för 25 år, och när den tiden höll på att rinna ut, för 100 år.
852 människor omkom, men Sveriges regeringar har genom åren vägrat undersöka frågan efter att haverikommissionen kom fram till att bogvisiret lossnat – ett konstruktionsfel som varvet tillbakavisar. Detta trots att man hittat nya hål i skrovet, sprängskador och nu uppgifter om mystiska lastbilar som dumpats överbord.
Foto: Försvarsmakten
”Konspirationsteori” visade sig sann
Vid Estonias förlisning den 28 september 1994 hade fartyget trafikerat linjen Stockholm-Tallinn i mindre än ett år. Omständigheterna kring skeppsbrottet och svenska myndigheters märkliga agerande efteråt har gett upphov till ett stort antal konspirationsteorier om varför fartyget sjönk och vad man ville dölja. Anhöriga till de omkomna har gång efter annan krävt nya dykningar och utredningar, medan svenska myndigheter utlyste gravfrid och gjorde till och med ett försök att täcka över hela vraket, vilket hade omöjliggjort fortsatta utredningar.
En av konspirationsteorierna, som numera bekräftats som sann, gick ut på att svensk underrättelsetjänst var inblandad i operationer för att få ut hemlig vapenteknologi till framför allt USA från det sönderfallande Sovjetunionen, och att detta skett under täckmantel av vanlig persontrafik – bland annat på Estonia. Att detta faktiskt skett – och att det skett på just Estonia så sent som två veckor före skeppsbrottet – erkändes av svenska myndigheter efter ett reportage i SVT:s Uppdrag granskning 2004.
Efter avslöjandet gav regeringen i uppdrag åt juristen Johan Hirschfeldt att utreda om Försvarsmakten hade smugglat vapen även på själva förlisningsnatten. Han fick samtidigt inte utreda den myndighet som faktiskt skött smugglingen, nämligen KSI (Kontoret för särskild inhämtning), en topphemlig avdelning av den militära underrättelsetjänsten MUST. Det har senare framkommit att Hirschfeldt förstört allt utredningsmaterial och mörkat en rad uppgifter, något som aldrig fått någon förklaring.
Styrde ut på djupt vatten
Den estniske författaren Jüri Lina, som sedan många år bor i Sverige, har följt rapporteringen i estnisk press och har även personlig kontakt med parlamentariker i Estland. För Nya Tider berättar han att Ruotsalainens uppgifter passar i ett större mönster.
– Det finns vittnesmål om hur man startade bilmotorer på bildäck, men tidigare har man inte förstått varför.
Enligt vittnesuppgifterna öppnades även den bakre rampen i aktern på fartyget. Detta ska ha skett klockan 00.55, den tidpunkt då andra vittnen uppger att de hörde kraftiga skrapljud.
En av alla de mystiska omständigheter som kringgärdar Estonia är uppgifter från överlevande om att flera militära fordon kördes ombord sist. Estniska officerare ska enligt Lina ha fått order om att åka till den ryska gränsen och eskortera en lastbil till Estonia. Dessa militärer ska bara dagar efter händelsen ha velat berätta om händelsen.
– De ville få avsked från armén men förvägrades det. Därför kunde de inte berätta på grund av tystnadsplikt, säger Lina till Nya Tider.
Det är sedan tidigare känt att finska radarstationers loggar, liksom radarstationen på Utö, visar att fartyget höll en hastighet av 15 knop, men klockan 00.00 ändrar fartyget kurs från västlig till mer sydlig och sänker samtidigt farten, först till 8 knop och klockan 00:58 till 5 knop. Det framgår bland annat i Jan Gillbergs bok Estonias undergång (2006).
Det är i genomsnitt 30 meters djup i området, men Estonia avvek från sin kurs och saktade ned just över ett område där djupet är 90 meter.
Jüri Lina påpekar också att när den svenska regeringen beslutade att vraket skulle täckas över, så hälldes i verkligheten inte stenblocken över Estonia, utan över lastbilarna cirka 400 meter från den plats där vraket ligger.
Sänktes av GRU?
I estnisk press är uppfattningen klar att detta sammantaget tyder på att Estonia sänktes i en rysk operation för att stoppa smugglingen av militär materiel. Ryssland ska flera gånger ha varnat Sverige för att fortsätta med smugglingen, vilket ignorerats.
Under mötet med de estniska parlamentarikerna nämnde Ruotsalainen att en rysk gruppering hade varit aktiv på Estonia. Anti Poolamets fyllde då i: ”GRU”, den ryska militära underrättelsetjänsten som då fram tills helt nyligen varit sovjetiska KGB.
Efter att lastbilarna dumpats gör Estonia ännu en märklig manöver och går upp mot vinden, något som Ruotsalainen ser ut som om någon försöker sänka fartyget med flit. Det var då fartyget förlorade bogvisiret. Vinden har i efterhand uppskattats till 18-20 m/s (styv kuling).
Tredje maskinisten Margus Treu uppger enligt det första förhörsprotokollet: ”Vid cirka 01.00 kände jag två dubbla, hårda slag i fören”. Många vill koppla detta till de skador som dokumenterats på vraket där bogvisiret suttit och som experter menar är hål från sprängladdningar.
Klockan 01.20 ropar en skärrad kvinnoröst genom högtalarsystemet: ”Haire, haire, laevel on haire!” (Alarm, alarm, det är larm på fartyget). Vatten hade då börjat strömma in och sjunkförloppet är mycket snabbt.
Klockan 01.24 lyckas Estonia få iväg ett Mayday-anrop, vilket tidigare inte lyckats eftersom den ryska marinbasen på Hogoland den natten sänt ut en störsignal på VHF-kanal 16, den internationella nödkanalen. Värt att notera är att det inte var kaptenen som sände nödropet, vilket hade varit det normala, utan andre styrman Tormi Ainsalu.
I sammanhanget har estnisk press påmint om de tidigare uppgifterna att finska dykare som tagit sig ombord på bryggan hittat M/S Estonias befälhavare, Arvo Andresson, med ett kulhål i huvudet. Uppgifterna har aldrig bekräftats officiellt.
Klart är i alla fall att Estonias motordrivna MOB-båt (man-över-bord-båt) verkar ha tagit en mycket märklig utflykt efter förlisningen. Den hittades tom norröver medan samtliga räddningsflottar drev söderöver.
Nu vill Estland genomföra nya utredningar för att klarlägga M/S Estonias öde, även om Sverige vill stoppa det.
Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.nu) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.








